Nationalparkerna du inte hört talas om – Spaniens vilda sida

Sol och strand i all ära – men Spanien har en vild sida som få turister känner till. Landet rymmer hela 16 nationalparker med allt från snötäckta bergstoppar och djupa kanjoner till uråldriga skogar och vidsträckta våtmarker. Nu på hösten, när sommarens hetta har lagt sig och färre turister är i omlopp, är en perfekt tid att utforska dessa naturskatter. Här presenterar vi några av Spaniens mindre kända nationalparker – genuina naturpärlor där äventyret väntar runt varje krök. Låt dig inspireras av Spaniens vilda sida och få konkreta tips för ditt besök!

Ordesa y Monte Perdido – Pyreneernas gömda bergsrike

Ordesa y Monte Perdido nationalpark i Aragonien (norra Spanien) är ett måste för vandrare och naturälskare. Parken grundades redan 1918 och bjuder på dramatiska vyer: här reser sig det mäktiga Monte Perdido (3 355 m ö.h.), Pyrenéernas tredje högsta topp, ovanför djupa dalgångar. Ordesadalen kallas ibland “Europas Grand Canyon” – en U-formad dal omgiven av lodräta klippväggar, forsande vattenfall och alpina ängar. Längst in i dalen väntar det ikoniska vattenfallet Cola de Caballo (”Hästsvansen”). Om du spanar uppåt kan du få syn på skäggiga gamar som svävar på termikvindarna, och längs stigarna skuttar murmeldjur och gemser (bergsgämsar) mellan klipporna. Trots sin storslagna natur är Ordesa förbluffande okänd bland utländska turister – vilket ger dig chansen att njuta av stillheten i denna UNESCO-skyddade bergsvärld.

Tips för besök

• Utgångspunkt: Börja i byn Torla-Ordesa, parkens huvudentré. Under sommaren går skyttelbussar från Torla in i dalen (eftersom biltrafik då är begränsad). Off-season kan du köra ända fram till parkeringen vid Pradera de Ordesa.
• Vandringsleder: Den populäraste leden följer Ordesadalens botten ca 17 km tur och retur till Cola de Caballo – en relativt lätt vandring med sagolik utsikt. För erfarna finns tuffare stigar upp till bergsplatåer som Faja de Pelay som bjuder på panoramavyer över dalen.
• Bästa tid: Sen vår och tidig höst är idealiskt. I september–oktober skiftar skogarna i guld och rött, och vädret är milt. Sommaren är vacker men populär (var beredd på fler besökare och eftermiddagsåska), vintern innebär snö och is på högre höjd.
• Utrustning: Stadiga vandringskängor rekommenderas – stigarna kan vara steniga och branta. Ta med regnjacka och varma lager även om dagen startar soligt; i bergsmiljö kan vädret slå om snabbt. Och glöm inte vatten och matsäck, särskilt om du ger dig ut på längre turer.

Aigüestortes i Estany de Sant Maurici – Kataloniens glittrande sjölandskap

I hjärtat av Kataloniens Pyrenéer ligger Aigüestortes i Estany de Sant Maurici nationalpark, ett högfjällsparadis fyllt av vattenfall, strömmar och över 200 glittrande bergssjöar. Namnet “Aigüestortes” betyder ungefär “kringelkrokiga vatten”, och syftar på de slingrande fjällbäckar som präglar landskapet. Här vandrar du genom tät barrskog upp till klara sjöar omgivna av granitklippor och blommande ängar. Vid den berömda sjön Sant Maurici speglar sig de taggiga tvillingtopparna Els Encantats i vattnet – en vy som hämtad ur en saga. Parken är hem för liknande fauna som Ordesa: du kan höra visslingar från murmeldjur och se rovfåglar kretsa ovanför, och i avlägsna hörn trivs även hjortar och vildsvin. Trots sin skönhet är Aigüestortes relativt okänd utanför Spanien, vilket gör att du ofta får stigar och utsiktsplatser nästan för dig själv. Perfekt för dig som vill byta ut stranden mot stilla fjällro några dagar!

Tips för besök

• Var börjar man? Parken har två huvudentréer: vid byn Espot österifrån (nära Sant Maurici-sjön) och byn Boí västerifrån. Från Espot kan man åka 4x4-jeeptaxi upp till Sant Maurici-sjön om man vill spara tid/ben. Från Boí-sidan nås högplatån Aigüestortes via vandring eller taxi. Båda sidor är värda att utforska!
• Vandringsmöjligheter: Det finns leder för alla nivåer. Familjer kan ta en kort promenad runt Sant Maurici (med picknickplatser och utsiktspunkter längs vägen), medan erfarna vandrare kan ge sig på flerdagarsturen Carros de Foc som förbinder parkens fjällstugor. Planera turerna efter ork och dagsljus – och ha en karta till hands då mobiltäckningen är begränsad uppe i bergen.
• När ska man åka? Sommar och tidig höst är bäst för vandring – då är snön borta från högre leder men bergsbäckarna fylliga av smältvatten. I september är luften krispig och klar, perfekt för vyer och fotografi. Våren (maj–juni) bjuder på vilda blommor men ibland ligger snö kvar på höjd. Vintern lockar färre besökare; vissa delar är då endast tillgängliga med snöskor eller skidor.
• Praktiska råd: Ta med varm tröja och regnskal även sommartid – vädret kan växla snabbt på 2000 meters höjd. I de flesta sjöar är bad förbjudet för att skydda naturen, så nöj dig med att doppa tårna. Respektera även tältförbudet inne i nationalparken (camping får endast ske vid utvalda platser eller utanför parkgränsen). Ett sista tips – stanna ute tills mörkret faller om du kan, Aigüestortes är känt för sin fantastiska stjärnhimmel tack vare minimalt ljusföroreningar!

Doñana – Våtmarksäventyr bland flamingos och lodjur

Nationalparken Doñana i Andalusien är något helt annat än bergen i norr – här möts du av ett enormt mosaiklandskap av våtmarker, sanddyner, tallskog och orörda stränder vid Atlantkusten. Doñana är en av Europas viktigaste och mest artrika våtmarker. Under höst och vår flockas hundratusentals flyttfåglar här – tänk dig grunda laguner färgade rosa av flamingos och vita storkar som ståtligt spatserar runt! Om du har tur (och tålamod) kan du också få syn på spår av det skygga iberiska lodjuret (panterlo), en av världens mest utrotningshotade kattdjur som har sin fristad i Doñanas skogar. Parken är stor och ganska vild – den består av både en nationalpark (strikt skyddad kärna) och ett omgivande naturreservat. För den äventyrslystne bjuder Doñana på unika naturupplevelser: safari med terrängfordon över sanddynerna, fågelskådning i solnedgången vid träskmarkerna, eller kanske en ridtur längs de orörda stränderna där floden Guadalquivir möter havet.

Tips för besök

• Guidad tur: Stora delar av Doñana är otillgängliga på egen hand, men du kan boka in dig på en guidad 4x4-safari genom parken. Turen utgår ofta från El Acebuche (huvudbesökscentret) nära Matalascañas eller från den unika byn El Rocío. Boka i förväg, särskilt under högsäsong, då antalet besökare per dag är begränsat för att skydda naturen.
• El Rocío: Missa inte att besöka El Rocío – en liten pilgrimsby vid parkens kant. Byn är känd för sina sandiga gator (här rider folk hellre än kör bil!) och sin berömda romeria (religiösa fiesta) varje försommar. Från fågeltornen vid La Rocina utanför byn kan du spana på fågelliv direkt över våtmarkerna utan att ens gå in i parken.
• Årstidernas skiftningar: Bästa perioderna är mars–maj och september–november. Nu på höstkanten (oktober–november) samlas mängder av övervintrande fåglar, temperaturen är behaglig och myggen färre. Sommartid kan våtmarkerna torka ut och dagarna blir hett kvava (över +35 °C), medan vintern kan bjuda på regn och gröna slätter. Planera utifrån vad du vill se: flamingo-kolonierna syns ofta vår och höst, medan sommarens höjdpunkt är de betande hjortarna på de torra slätterna.
• Utrustning: Ta med kikare – det är ovärderligt för att se djur på håll, särskilt fåglar. Keps, solskydd och vatten är ett måste under soliga dagar (skugga är begränsad på vidderna). Och klä dig i lager; tidiga morgnar kan vara kyliga men mitt på dagen varmt. Slutligen: rör dig försiktigt och håll dig på anvisade vägar, så ökar du chansen att få syn på djurlivet utan att störa det.

Garajonay – Sagolik skog på La Gomera

Vi förflyttar oss till Kanarieöarna och den frodiga ön La Gomera, hemvist för Garajonay nationalpark. Här kliver du rakt in i en förtrollande laurisilva-skog – en subtropisk lagerträdsskog som är en kvarleva från tertiärtidens fuktiga skogar. Att vandra under Garajonays smaragdgröna trädkronor, insvept i dimslöjor och fågelkvitter, känns som att hamna i en sagovärld. Parken täcker öns högplatå och är genomkorsad av djupa raviner (barrancos) och porlande bäckar. I klart väder kan du från högsta punkten Alto de Garajonay (1 487 m.ö.h.) se molnen svepa förbi under dig och till och med skymta grannön Teneriffas vulkan Teide sticka upp i fjärran. Garajonay är relativt liten till ytan, men oerhört artrik: över 1000 växt- och djurarter, varav många endemiska (finns bara just här). UNESCO har utsett området till världsarv för dess unika ekosystem. För den som tröttnat på Gran Canarias öknar eller Teneriffas turiststränder erbjuder La Gomera något helt annorlunda – ett grönt, mystiskt paradis att utforska i sin egen takt.

Tips för besök

• Ta dig dit: La Gomera nås enklast via färja (cirka 50 min) från Teneriffa, där många svenskar semestrar på vinterhalvåret. Färjor avgår flera gånger om dagen från Los Cristianos på Teneriffa till San Sebastián de La Gomera. Det går även småflyg från Gran Canaria eller Teneriffa om man föredrar att flyga.
• Runt på ön: En hyrbil är guld värd på La Gomera – då kan du enkelt köra upp till parkentréerna och utsiktsplatserna. Vägarna på ön är slingriga bergsvägar; ta det lugnt och stanna vid de många miradores (utsikterna) längs rutten. Alternativt kan du boka en guidad dagstur med minibuss från Teneriffa om du inte vill köra själv.
• Vandring och aktiviteter: Packa bekväma skor – det finns ett nätverk av välmarkerade vandringsleder genom skogen, de flesta är korta (några kilometer) och relativt lätta. Missa inte Sendero de los Sentidos (”Sinnenas stig”), en kort promenad där skyltar uppmuntrar dig att dofta på blad, lyssna på skogens ljud och verkligen ta in omgivningen. För en längre tur kan du vandra från Alto de Garajonay ner till byn El Cedro och belöna dig med en traditionell kanarisk gryta vid slutet. Glöm inte regnjacka – Garajonays skog är fuktig och lätt duggregn eller dimma är vanliga, vilket å andra sidan ger den där magiska djungelkänslan!
• Kulturinslag: Passa på att lära dig om ”Silbo Gomero”, lokalbefolkningens unika visselspråk som uppfanns för att kommunicera över de djupa dalarna. Ibland demonstreras det för besökare på ön – fråga på besökscentret Juego de Bolas (Agulo) om eventuella visningar. Att höra hur man ”pratar” med visslingar här är en upplevelse du bara får på La Gomera.

Sierra de las Nieves – Vildmark nära solkusten

Ett stenkast från Costa del Sols stränder i södra Spanien hittar vi Sierra de las Nieves nationalpark. Denna natursköna bergskedja, som breder ut sig bakom Marbella och Ronda i Málagaprovinsen, blev nationalpark så sent som 2021. Här möts du av höga berg (upp till 1 919 m på toppen La Torrecilla), djupa klyftor och tät mediterran skog. Sierra de las Nieves betyder ”Snöbergen” – på vintern pudras topparna vita, vilket känns nästan overkligt nära solkusten. Landskapet gömmer också en skatt: Europas sydligaste bestånd av pinsaposkog (spansk ädelgran), en sällsynt barrträdsart som överlevt här sedan istiden. Att vandra bland de höga, smala pinsapo-granarna är som att kliva in i en sagoskog. I området myllrar det av liv: här finns vilda bergsgetter som klättrar i branterna, hjortar och vildsvin som strövar i skogarna, samt rovfåglar som ormörn och gåsgam seglande ovanför. Trots att parken ligger nära turistmetropoler är den fortfarande något av en hemlighet bland utlänningar – men ett perfekt utflyktsmål för dig som vill kombinera solsemester med orörd natur.

Tips för besök

• Att ta sig dit: Sierra de las Nieves ligger bara ca en timmes bilfärd från Marbella. Hyrbil eller egen bil är det smidigaste sättet att nå parken (kollektivtrafiken inåt bergen är begränsad). Vägarna slingrar sig upp genom bergsbyar – t.ex. via Coin–El Burgo eller Ronda–Yunquera. Passa på att stanna i någon av de vita byarna längs vägen för en tapa eller foto på de pittoreska husen.
• Vandring och utsikter: Populära leder inkluderar bestigningen av La Torrecilla för en makalös 360° utsikt (en heldagstur, ca 7–8 timmar t/r från hornanpassad led via Puerto Saucillo), samt kortare stigar nära Yunquera där du kan uppleva pinsaposkogen. Vid Puerto del Saucillo finns en lättillgänglig utsiktsplats dit du nästan kan köra bil hela vägen – perfekt för picknick med panoramavy.
• Årstid: Vår och höst är allra bäst – då är klimatet milt och naturen som grönast (våren) respektive vackert höströd (november bjuder på höstfärger i lövskogsdungarna). Sommartid kan det bli mycket varmt mitt på dagen även på höjden, så starta tidigt på morgonen om du vandrar då. Vinter kan innebära snö och is högre upp, men dalarna är oftast milda – då kan en solig vinterdag ge underbar krispig luft och snöklädda bergstoppar i blickfånget.
• Säkerhet och hänsyn: Även om parken är nära kusten, glöm inte att du är i vild terräng. Mobilteckning kan vara svag på sina ställen, så informera någon om din plan om du ger dig ut på längre tur. Det finns naturliga vattenkällor men de kan sina på sommaren – bär alltid med extra vatten. Och precis som i all spansk natur: var försiktig med eld (sommarens skogsbrandrisk är hög), håll dig till markerade leder och ta med skräpet hem. På så vis bevarar vi tillsammans denna pärla för framtiden.

Diskutera med andra svenskar i Spanien

Har du frågor eller vill dela dina egna erfarenheter? Gå med i vår Facebook-grupp Spaniensvenskar Facebookgrupp där svenskar i Spanien hjälper varandra med allt från vardagsproblem till stora beslut. Välkommen att vara med i diskussionen! 🇪🇸🇸🇪